Bergochdalbane humöret

Jag är på så fruktansvärt dåligt humör.
Skrek på mamma utan anledning. Blev arg på pappa för att han inte hade tid att byta däck på min bil. Ringde Madde och tog ut lite frustration på henne, smsade sophia och tog ut min irritation där också.
Varför? Jo, för att en föredetta jättebra kompis till mig äntligen är lycklig och jag inte är det.

Kollade igenom min föredetta kollegas bilder på Fb, han är i Egypten och har det helt underbart. Började gråta för att jag sitter kvar här.
Vill bara ha 17 januari nu så jag får komma härifrån. Vill ha 1a December så jag kan säga upp mig från jobbet. Vill bort från Gotland.

Jag åker snart till england. 14-18 november. Swedish house Mafia koncert den 24 november. Gran Canaria 21-28 December med mamma och maja. Fest nu I helgen.
Jag har massor med roliga saker att se fram emot, ändå är jag på dåligt humör. Känner mig så otacksam. fyfan.

from on top of the world to rock bottom.

Last night was a big mistake. A lesson has been learned.
You're a prick.
Bye

Att känna sig lycklig hela vägen in i själen.

Att efter en lång tid äntligen få känna sig lycklig, på riktigt. Att lyckas öppna ögonen och se att det finns människor där ute som bryr sig om mig för mig. 

Att få tillbaka den där spännande förtjusningen med att skicka sms till varandra. Pirret i magen, besvikelsen om det är någon annan. 

Att tillåta sigsjälv att känna efter, att faktiskt släppa in nya människor sådär sårbart, nära inpå. 

I burken där jag samlar alla glada tankar, nedklottrade på små papperslappar, står saker som att åka till Sydafrika i Januari, jag träffade Gustav idag, hängde på Lindas balkong,  att jag har träffat nya människor som alla är unika och fantastiska på sitt sätt, att jag snart åker till England, att jag snart säger upp mig, att nu tänker jag bli frisk och även mindre saker som gå till frisören och idag skall jag äta chicken tikka.  

Lappar som man kan plocka fram när det är tyngre. 

Att läsa och få tillbaka sinnesstämningen jag hade då. Fantastiskt.

I morgon skall jag iväg till doktorn. Efter senaste veckans yrsel och svimningar. 

Som den hypokondriker jag är googlade jag symptomen och kom fram till att det är hjärntumör. Dock sa dom på sjukvårdsupplysningen att det mer rör sig om järnbrist eller utmattning... jag är skeptisk.

Housewife with an OCD

Idag när jag kom hem från jobbet så började jag storstäda. Gick ner med en maskin tvätt, gjorde rent bilen, städade kylskåpet och diskade.

OM vi tar bilen då, som jag haft i 8 månader.. Det här var första gången jag städade den. Den är så ren och fin nu att jag kan sppegla mig i den. Körde på stort och hittade bilwax i garaget.  Den där makinen med tvätt, ja dom kläderna + ungeför 2 tvättar till fanns i bilen. Jag hade med andra ord halva min garderob i bilen.

Nu väntar jag på att tvätten skall bli kvar så att jag kan hänga upp den samt börja planera för vad jag ska ha med mig till Norrköping. Jag är så fruktansvärt exalterad.

Unfair..

When someone's obviously into you, but you don't know how to reject.
I don't want to hurt anyone and I hate the persons who's put me in this tricky situation.

When your ambition is to explore the world and not stay on Gotland forever, you aren't looking for anyone, because you know you can never be together with someone whom's ambitions aren't the same as your own.
In 6 months I won't be In Gotland, I will either be living in England, Stockholm or work as a volunteer in  South Africa.
I don't want any commitments.

Att leva för sig själv

Hur jag än gör så verkar det bara bli fel. Jag försöker vara alla till lags, men det slutar bara i besvikelse från endera part.
Att konstan tassa på tå för att inte väcka den björn som sover, att ställa upp i vått och torrt. För att sedan begå ett simpelt "misstag" och lyckas trampa på ömma tår.

Jag kan inte leva efter andra, jag vill leva för mig själv också. Att kunna göra vad jag vill utan att behöva oroa mig för att någon blir ledsen. Jag är så trött på allt. Jobbet, Gotland, Sverige..
Vill bara hem till england och alla som förstår!

Dagdrömmen

En flicka som fullkomligt strålar av glädje och har den där gnistan i blicken när hon ser på honom. Han den mörkhåriga, självsäkra killen som alla har varnat henne för.

Dom står där hand i hand på den mörka skogsvägen, med fullmånen som enda ljuskälla. Dom går där i månskenet när han plötsligt tittar upp mot skyn och säger till henne "Titta här darling, det är den första snön som faller".
Båda två lika överväldigade av den puderlätta nysnö.
Dom kommer hem, tar av sig dom vinterfuktiga kläderna, han gör en kopp te åt henne och dom sitter tätt ihop i soffan.
Han lägger en arm runt hennes axlar för han har upptäckt hur hon fryser och hackar tänder av kölden, han lutar sig närnare och ska precis ky....

JOSSA, sover du????

Jag hade somnat på min rast på jobbet och hade den perfekta drömmen.
Jag tror att det är alla körkleksfilmer jag har sett på, på senare tid som spelar mig ett spratt. Självdestruktivt beteende.
Jag saknar, och gråter. Jag hatar, och gråter. Jag klarar inte mer. måste till England. Till Kajsa, Sophia, Maddie och dom som får mig att må bra.

 Vad skulle jag göra om inte du fanns vid min sida när jag behöver det som mest? <3